Sådärja.

Nyfikna?

Minns ni pristävling nr 2 där vi frågar vad en DMM är? Några bra gissningar har kommit in. Två. På grund av detta massiva intresse tvingas vi nu publicera resultatet – ingen vann, tyvärr.

Men: två hedersomnämnanden ska i varje fall utfärdas – kolla kommentarerna:
En DMM kan mycket väl vara en Digital MultiMeter. I en annan värld. Vår värld är som bekant ganska analog.
DMM som en spann med MOD är mer träffande, och dessutom riktigt fyndigt.
Heder åt er!

Det korrekta svaret – kontrollerat av föreningen VSHEIK och det internationellt erkända bilrenoverarkonsortiet Fjupp & Händig – är:

DMM= Downloadable Morris Manual

Här är den - boken som räddat oss så många gånger. Den finns inte i handeln, utgick liksom ur tryck 1960-nånting men detta är den kompletta verkstadshandboken som gavs ut från tillverkaren.  Den har gett stöd, tröst och vederkvickelse åt många bilmekaniker under de 60 år som Morris Minor funnits (30MB PDF-fil, endast för tekniknördar). Haynes renoveringsmanual (även kallad Book Of Lies ) som nämns rätt ofta är tämligen innehållsrik, men får se sej slagen med ett par billängder av detta digra alster. Läs och begrunda. Njut, för all del.

På den tiden hade man speciella redaktörer för tekniska beskrivningar, man hade speciella fotografiska processer (lithfilm etc) för illustrationer och man hade TECKNARE som anställda enkom för att göra saker åskådligare för proffsmeckaren. Det ni. Jämför gärna med en ”manual” till nån av dagens kapitalvaror. Idag låter man maskiner översätta manualer och beskrivningar, bilder kan man möjligen få om man ber om det. Att förstå en maskinöversatt manual, gärna från koreansk utrikiska till svenska via engelska kan i och för sej vara gruvligt underhållande, men….

Nä, det var bättre förr – och ju förr dess bättre.

Nu har vi stillat er nyfikenhet på den punkten i alla fall.

Häpp/ D H & E F

Betty får vänta lite – fast det är FRUKTANSVÄRT nära nu!

Förra veckan fick Betty a) en GRATIS genomkörare på bilprovningens bromsmojäng (tack, du gode bilprovare i Lund!) och b) en enkel justering av bromsarna så att dom numera tar PERFEKT samt c) en rätt fet provkörning på motorvägen Lund-Malmö som bums resulterade i d) en bränd generator. Den dog, knall och fall. Det struntade emellertid renoverarteamet i och vi körde så tillbaks via Blå Caféet vid Lommabukten  (stängt, såklart, vad trodde ni?) till Bettys bo i Lund utan generator. Batteriet fixade det, så det var lugnt. Nu är det emellertid så att det finns inte obegränsad tid innan Betty ska besiktas, eftersom Hr Händig är utrikes och blir ännu händigare i sitt metier och frk Fjupp är temporärt intransportabel, inmekonabel och indisponibel på alla möjliga andra sätt under veckan. Goda råd är sålunda dyra. Ska vi försöka hitta en likadan generator (odds, någon?) eller ska vi bygga om Betty till något modernare – dvs växelströmsgenerator?

Den här frågan sysselsätter just nu ett antal människor i det brittiska landet som försöker få hit delar till både alternativ ett och två innan måndag nästa vecka.

Ska bli spännande att se vad som ligger i ”postens” låda på lördag när den spränglärde återvänder från utriket. Det är nämligen så att det då är TVÅ vardagar kvar till Bettys besiktning. Så här nära ett jubeltjut har det aldrig varit. Om allt är rätt så har Betty en fungerande generator precis innan besiktningen.

Om allt sedan spelar oss i händerna – se Hr Wokanders kommentar ang SBP-tjänstemännen – så har vi en besiktad och körklar gammelbil att roa oss med framöver.

Håller ni tummarna?

Bra, det gör vi med

Och ja, den gamla damen är LJUVLIG att ratta. Följsam, lättstyrd, lågvarvig och bara så skön att cruisa med. Och bensinsnål. Skönt nu när soppan kostar skjortan.

Hälsningar från utriket /D H

 

Bloggar och bloggar

Märkligt. Vi har sammanlagt haft ganska många tittare i den här bloggen, men få kommentarer. ”Ganska många” är färre än hundra betittade sidor per dag. Vi som trodde att gammelbilar var intressanta att läsa om . Det kan kännas lite ensamt emellanåt, men sen kommer goa vänner och för oss okända tittare och skriver en rad, och då blir man glad.

Märkligt också, det där med vad som ”drar folk” på nätet. Hr Händig har sett hur han den där bloggpolitikern med dom utsvängda 70-talsöronen formligen höstar in besökare och kommentarer, och det är en blogg som handlar om POLITIK.

Sen har vi ju ett sånt fenomen som Konsum-bloggen. Begripligt att folk älskar den. Men att folk ständigt återkommer till ställen som t ex BlondinBella och han den där kvällstidnings-”journalisten” (vad han nu heter – Skalman?) är för Hr Händig fullkomligt obegripligt. Men det är ju klart – man fascineras väl av eländet ungefär som man fascineras av en tågkrock – man *måste* bara titta, fast det är vedervärdigt. (Hr Händig tvingas nu erkänna att han EN gång – i rent studiesyfte, förstås – tittat in hos BlondinBella. Gissningsvis blir det bannor från Frk Fjupp nu, men det är smällar man får ta.)

Vår blogg handlar ju om ALKEMI och borde vara högintressant, åtminstone betydligt intressantare än att diskutera en eventuell fred i Långtbortistan, spotmarketpriser på Diors ögonskugga eller vad X anser om Y:s sätt att skriva om Z:s kokain-inhalerande. Alltså borde vår blogg om den blågrå damen haft fler besökare, kommentarer och glada tillrop än en mörkblå politiker och en 17-årig bratbrud tillsammans. Tycker Hr Händig, alltså.

Alkemi? Ja – vetenskapen om hur man förvandlar ROST till GULD. Guld som i njutningsfyllda kvällsturer till Blå Caféet i Lomma, eller en sväng till badhytterna i Kämpinge. Kanske puttra i lagom tempo till ett fiskeläge på Österlen. Eller till ett dukat bord med våfflor och kaffe på hemlig ort i Halland.

Ni som trofast tittar (tittat), kommenterar, länkar till oss samt liksom bara finns där utan att märkas mer än som siffror – TACK. Vi gillar er också

D H

I väntrummet – del II

Tror ni det efterlängtade paketet med (rätt vitala) smågrejor kommit? Nä. OM det kommer på måndag har vi väntat en vecka. Nytt världsrekord, med tanke på att grejorna kommer 30 mil härifrån. Men vad vet jag, kanske har dom fastnat i nån terroristpostkontroll där nån nitisk post-tullare (jo, det finns såna) arresterat våra smågrejor för att dom inte gillar grejor som det står LUCAS på. Eller så bromsar dom paketet av ren lojalitet mot motorcyklande poliser. Håhåjaja. Gäller alltså att improvisera. Man hittar ett och annat användbart på den lokala skroten, nämligen - fördelarlocket från en gammal Rover 69:a passade precis till Betty, så den biten av paketet är egentligen egal nu. Kondensatorn och brytarplattan från Rovern passade också, vilket var jättekul och faktiskt gav Betty chansen att rymma ut på landet för ett par dar sen.

Sen är det en del andra grejor i paketet som jag nog också kan hitta begagnade på annan ort egentligen. Det är veteranbilsmarknad i Skåne denna helgen, och där finns det MYCKET gammalt användbart skit, tro mej! När frk Fjupp dyker upp igen ska vi nog ta en sväng dit. Alltid finns det nåt ”fynd” till Betty, eller?

Så – nej, jag är inte sur. Inte ens irriterad egentligen. Den händige och hon, halländskan klarar sej rätt bra med rentvättat och uppfräschat gammalt junk - fast det hade känts skönt att peta in flong nya grejor i Betty nu när vi lagt så mycket jobb i henne. 

Jaja. Betty har fått extrabromsljus i bakrutan idag, och fått akterkastellets träskivor och gummimatta på plats igen. Nu är hon så pass kör- och  besiktningsklar att man faktiskt LÄNGTAR efter den där (redan inbokade) dan om cirka 3 veckor. 

Garaget har Valborgs-städats. Dom sista kilona rostflagor och annat gammalt muggigt och rostigt skit har åkt ut, tillsammans med slutkörda verktyg, gamla tomma Cola-flaskor och skitiga trasor. Man skulle kunna äta middag från garagegolvet nu. Om man inte är alltför kräsmagad, alltså, för det kryper omkring allehanda små äckelkryp där av och till.

Idag har det meckats med ett annat av Hr Händigs rekreationsfordon (moderskeppet bussen) som SBP hade synpunkter på.  Såklart. Varför skulle dom tycka att den var U A? För att den byggts av tüska ingenjörer, och därmed borde vara helt överlägsen t ex engelska bilar? Nä, dom tyckte inte om bromsarna för dom tog ojämnt. Och svagt. Och faktiskt – Hr Händig uppskattar att få såna anmärkningar av SBP, även om det skitsurt att ligga i hällregn utomhus och åtgärda ”skitsaker”. Det handlar ju om säkerhet. Min och andras. Faktiskt. SBP, om ni läser detta: ni ÄR okej. Ni är inte enbart rost- och kulledsglapp-jagande fascister som tar inihelvete bra betalt.

Den här gången var det inte roligt att mecka moderskepp. Det brukar ändå inte vara så här jävligt, normalt sett. Grejen med ett ”transport/nyttofordon” är att allting dras åt mycket hårdare på fabriken, och grejorna är lite gedignare = håller längre innan det pajar. Därför är det VANVETTIGT svårt att få loss en del grejor på moderskeppet utan att (bokstavligt talat) ta i så man svär oavbrutet i två timmar/blir blind/skiter på sej/spräcker mjälten/tappar plomber/får hemorrojder/svimmar/blir vanvettigt röknödig/blir mörkhyad (i Skåne säger man faktiskt  sedan femtitalet att ”man blior NEJGORR” när sinnet rinner) . Stryk det som ej önskas, men lämna kvar minst TVÅ alternativ, så fattar ni att det är svårmeckat.

Men: den härligt händige löste knuten genom att lägga femti spänn i närbelägna gummiverkstans kaffekassa mot att få låna en bit verkstadsgolv, deras fete-tryckluftsslang  och deras bautamutterdragare i tretti sekunder, och vips var dom muttrarna loss.

Hade denna snilleblixt inte infunnit sej, så hade er händige inte kunnat skriva detta. Han hade nämligen råkat ut för minst två, kanske till och med TRE av alternativen ovan, och då skriver man inga blogginlägg. Dessutom hade han nog legat kvar under bilen, androm till varnagel.

Nu blev det emellertid inte så. Nu, däremot, tar den härligt händige och gör fredagkväll, dvs häller upp en kall. Ni andra kan ju fundera på att göra nåt liknande, så ses vi nånstans i en blogg nära dej!

D H

Betty får vårkänslor och rymmer

Väntan eller inte, småpillegurer eller inte - idag skulle det tydligen ske ändå. Fjuppskan var tyvärr inte på plats (och jag kan riktigt höra henne citera HåkanBråkan:  ” – det HÄR ska du få faan för!”). Jag lär alltså bli bannad för att jag – ensam – lät Betty smaka på lite av den allra första friheten på femton år, en vacker kväll i vårens tecken.

Jaja. Det får bli hur det vill med bannorna. Så här började den minimalistiska utflykten i alla fall:

Notera den lilla fula blimpen under den röda pilen. Uppförstorad såg den ut så här:

..och det där känner ju alla som nån gång haft dåligt samvete igen. En sån fuling träffade Hr Händig på precis när äventyret skulle börja, dvs vid första utfarten från Lund. Men tro inte att den händige lät sej avskräckas. Han fotograferade eländet – med blixt dessutom, och farbror Blå blev tydligen så perplex att han bara fortsatte rakt fram. Kanske blev han bländad av blixten, eller så gav han upp av pur häpnad. Eller så hade dom precis dukat upp en ”mosbricka special” på hans favoritkorvmoj, vad vet jag. Det blev inget race mellan Betty och honom denna dag i alla fall. 

Äventyret blev inte så långdraget, men kan nog räknas som en minimalistisk triumf ändå. Det förekom inte en enda incident. Ingen brand, inget skrammel, inga hyss med att plötsligt lägga sej och spela död. Allt bara flöt i nåt slags nostalgiskt tempo, perfekt avpassat för denna ljuva afton i lövsprickningens tecken.

Betty blev såklart fotograferad. I sitt naturliga element bland nyutslagna rapsfält och knoppande pilar. På en grusväg. En av få kvarvarande grusvägar i Skåne, kan tilläggas.

Så här vackert blev det (klicka för större bild):

Betty hälsar!

Inget är som väntans tider

..och ju mindre pillegurer man väntar på, desto mer olidlig blir väntan. Att såna små skitgrejor som brytarspetsar och annat smått krafs ska vara så monumentalt viktiga för en gammal bil är svårt att acceptera. Rätt många detaljer i den blågrå krångelfian är av typen McGuyver – dvs det känns som om konstruktörerna använt sånt dom fått över när dom byggt henne. Gem, små överblivna Meccano-muttrar och annat skräp – äh, ni fattar. Man borde kunna bygga sina egna brytarspetsar, liksom, Svårare är det ju inte. Just nu är det i alla fall väntans tider i nån timme till (eller tre, beroende på ”posten” och hur dom tänker sej sin servicenivå idag. Grejorna vi väntar på ska bota dom här 20-minutersknasigheterna, är det tänkt. Gissa om Hr Händig är sugen på att lägga rabarber på det paketet! 

När dom grejorna är inpillade ska Hr Händig lura Frk Fjupp på Bettys första oavbrutna entimmesutflykt i grannskapet, är det tänkt. Dessbättre vet hon (Fjupp, alltså) inte om detta faktum, för hon är på väg till pensionatet i Halland för lite rekreation. Tur för Hr Händig också, för då hade han blivit utskälld, lemlästad och hängd på livstid i elektriska stolen – man lurar nämligen inte en Fjupp ostraffat! Nåja, vi får se hur det går. Det värsta som kan hända om bilhelvetet fortfarande krånglar efter meckandet är väl att den händige får GÅ hem, och därmed bjuda en Fjupp på ett skadeglatt gapskratt på distans.

Nu ska denne förment händige åter kolla posten. Stay tuned… 

UPDATE: Såklart. Man ska inte tro att man är nåt. Såklart inget paket på ”posten” heller. Jaja. Vad gör väl ytterligare en dags mek-stillestånd om hundra år?

Jag antar att det är vedergällningen för att jag blev sen med betalningen av en faktura sist, och att en irriterad (med all rätt) säljare nu väljer det söligaste fraktsätt han kan hitta  i boken - men är Z-post, gruppkorsband till hushåll, flaskpost eller scoutstafett-hoppa-säck verkligen rätt väg att gå?

Just ja – ett litet tillägg, så ni också får hånskratta lite:
Grejorna skickades igår 0700  från GBG, och dessa leveranser brukar ofelbart landa samma dag dom skickas. Följdaktligen stövlade den händige ner till Bussgods för att hämta ut paket i går eftermiddag. Inget paket fanns därstädes. Ett annat paket från samma avsändare fanns med, men inte till H Händig (som därför strax kopplade på falkblicken efter ett andra paket med samma logotajpade(!) tejp på). Det blev en del tjatande om att få gå igenom fraktsedlarna igen, och det blev väl kanske lite irriterat på Bussgods-expeditionen eftersom den händige inte bara är händig, utan jävligt enveten. Nåväl, man fick slutligen acceptera faktum och göra ett nytt försök idag på morronen. Inget paket. Då blir den händige lite kinkig, och ber personalen att titta igen. Och dom gör det, snälla som dom är. Och en gång till. Inget paket. Hr Händig ringer avsändaren, och får strax reda på att paketet gått med ”posten” i stället. Ridå. Han den händige förvandlas strax till Hr HÖGRÖD, bugar sej servilt, tackar för besväret och smiter ut. Skratta nu då!

20 minuter kärlek med förhinder

Vi börjar bli riktigt förälskade i det blågrå våpet, den saken är säker. Tyvärr är det lite av olycklig kärlek över det hela, vilket man inte förväntat sej. Problemet är att hon älskar oss i exakt 20 minuter per dag, sen är det slut. 20 minuter av spinnande motor, tjutande 1:ans växel, asfalt som rullar fint under nya däck. 20 minuter av öppna sidofönster, motorljud och lycka efter åtta månaders ryggknäckande skitgöra.

20 minuter. Det verkar vara allt vi får. Nåt märkligt elektriskt fenomen gör att fanskapet/älsklingen lägger av efter 20 minuter. Lägger av, som i ”bogsera hem”. Nu har det hänt flera dar i sträck. 20 minuter. Fatta. Ena gången fick vi hjälp av Hr W d.ä. att asa hem liket efter en provrunda. Dagen efter var vi lite klokare, och tog en kortare runda, men fick släpa hem henne på egen hand(=vadmuskel). Idag hände det igen. 20 minuter. Fan ta dej, Betty – vi förtjänar väl bättre?

Nåt elektriskt engelskt skit hindrar oss alltså från att jubla fullt ut över vår egen insats. Nåja. Det är ändå riktigt nära nu. Och när det funkar så der set ut så här – Frk Fjupp rattar Betty i den stinnaste av vårsolar:

Nu ska Hr Händig och Frk Fjupp knäcka det motsträviga blågrå våpet. Tammefan. Nu är det slutbusat, Betty. No soup for you. På måndag ska det vara utrett, om det så ska kosta en arm och ett öga. Den här bilen ska vara 95% pålitlig och körbar på måndag kväll. 100% lär det aldrig bli, det har dom jävla engelsmännen sett till när dom byggde henne för snart 50 år sen.

Och sen, Betty,  ska vi njuta av cruising med dej. Och njuta av våren. Och sommaren. Fatta hur nära det är. Skärp dej, ditt gamla elände.

Just ja. Frågan är hur NI ska klara er till sommaren. Utan vår blogg, och utan vårt gnäll, och utan våra knivskarpa cynismer över oss själva och världen omkring oss. För när hon väl rullar som hon ska – då måste vi väl avsluta bloggen?

Kommentarer från er kring detta är såklart välkomna. Liksom ytterligare valhänta försök att gissa vad en DMM är. Här tillåter sej Hr Händig ett mindre asgarv. Svårt, va?

Ses framöver!

EF & DH

Slutna cirklar och upphängda overaller

Såja, gott folk. Kolla in bilden nedan. Notera att den röda pilen pekar på en rostdammsskitig, trasig och illaluktande overall. Den overallen ska aldrig mer klä en människokropp. Notera att Hr Händig nogsamt tvår sina händer.

Detta är ett historiskt ögonblick – Hr Händig och Frk Fjupp övergår från att vara skitiga, insmorda och muggiga rostslavar och grottpulare till nästa stadium: nöjesmeckare! Det innebär att man meckar bil i söndagsskoleskjortan eller bröllopskostymen (alternativt 60-talsprickig klänning om man är kvinna).

Det är således färdigkrupet. Färdignedskitat. Färdigpanikduschat efter att ha fått olja i håret. Färdigskrapsårat och färdigblodsockerrasat efter timmar av svetsjobb. Färdigskrapat av underredsmassa, och färdigsvuret över alla jävla engelska baklängespåhitt och uppfinningar.

Från och med nu ska det alltså FINMECKAS. Undrar just om Biltema har en sån där finskjorta i Hawaiimodell som han Boyd hade? Fjuppskan vill ha vita meckarvantar också, det har hon sett i nåt program på TV. Vi får väl undersöka det medans vi väntar på däcken. Just ja…färdig-to-do-listat är det också.

Kan man mecka i Betty med finkläder på? Döm själva

Imorron är det måndag. Kanske blir fälgarna klara hos Blästermannen. Då blir det en målarsväng i garaget. I finskjorta, tammefan. Det kostar att ligga på topp!

Världens äldsta yrke…

.. är elektrikerns, ju. Hur hade det annars kunnat bli tänt i taket när Skaparen sa ” – Varde ljus” när han var klar med jobbet? Och hur han kunnat jobba i mörker i en hel vecka är en gåta – själv hade jag nog tänt först.

Nåja. Hr Händig har inte lekt Skapare idag, men väl elektriker. Bil-elektriker. Beväpnad med ett par kabelstumpar, lite eltejp, en tång och en DMM – just ja: PRISTÄVLIING!!!!!: Vad är en DMM? Först rätt avgivet svar (i kommentarform) vinner ett finurligt pris!

Beväpnad till tänderna gick alltså den händige till verket. Uppdrag: reda ut vilka kabelstumpar och söndervittrade kontaktdon som gick till vilken lampa i framänden. Det fanns lite olika kombinationer att prova.

En timme tog det för denne man att reda ut det. Återstår en timme att reparera det fullt ut, så det tar vi imorron. Tur att man är analytiskt begåvad, annars hade det minsann blivit tweedklädd kabeltagliatelle av alltihop. Nu har Betty alltså det främre garnityret i fungerande skick igen – blinker, parkeringsljus och hel/halvljus som även kan kopplas om. Betty har även en renoverad startmoj (kontakten man startar med), en fungerande donerad elektrisk vindrutespolare (i stället för den manuella pump i mässing (!) som satt där innan, samt en motor som startar när man drar i spaken. Jo, ni hörde rätt – Bettys motor har varit igång idag.
30 sekunder, men det räcker för att verifiera att allt är rätt kopplat/inställt/hopskruvat och att det liksom finns både sinusrytm, P-slängar och extraslag (för att använda ny-fjuppsk terminologi). Najs!

Nöjd med dagens äventyr ägnar så Hr Händig resten av kvällen åt vräka i sej kinamat, dricka öl och käka smågodis. Det blir man fet och glad och lite trött av, säger dom som vet. Hr Händig anser mest att det är en nyttig kombination av kalorier.