Japp. Ni gissar rätt – Betty rullar igen. Med en nästan gratis bensinpump som knappt låter, och som dessutom är som ny. Fast egentligen var det onödigt att byta den, för det var inte där felet satt.
Så här var det: bensinpumpen slutade ticka, motorn stannade, den händige frös och svor och blev bogserad.
Den händige borde ha analyserat det här motorstoppet bättre i stället för att rycka ut bensinpumpen (som är den garanterat vanligaste motorstoppsframkallaren i alla engelska gammelbilar) och börja annonsera efter (och vänta på) grejor medans Bettan stod i garaget till ingen nytta.
En KLOK och händig man hade funderat ett steg till. För så här är det – tekniksnack nu:
a) pumpen förser förgasarens flottörhus (och därmed förgasaren och i slutänden motorn) med bensin. Så länge det går åt bensin fyller pumpen på vartefter, saktmodigt tickande nån gång per sekund.
b) om motorn plötsligt inte behöver – eller vill ha – bensin av nån anledning så behöver inte pumpen fylla på förgasarens flottörhus, och då tystnar den. Den vägrar ticka (visa livstecken) så länge bensinnivån är på ”fullt”.
Och flottörhuset förblir fullt. Inget tickande = upplagt för missförstånd och fördomar angående Lucas-pumpars driftsäkerhet.
Nu till ironin.
Den här motorn ville inte ha nån mer bensin, den stannade för att den inte fick nån gnista till tändstiften längre. Nåt elektriskt hade gett upp. Inte soppapumpen. Och det var här den normalt sett händige sköt sej i foten. Han borde ha felsökt den änden av systemet innan han i hastigt mod rev ner den förmodade syndaren.
Hade han gjort det, så hade Betty varit tillbaks på vägen samma dag – för det fanns nya brytare, nytt fördelarlock och ny kondensator i garaget. I en plastpåse, väntande på just detta tillfälle.
Syndaren var alltså fördelarlocket som plötsligt fått en spricka och därmed slutade fungera som avsett = ingen gnista.
Nu fick den händige dels demontera (och byta) en fungerande soppapump helt i onödan, dels felsöka nån timme extra för att hitta grundfelet – fördelarlocket.
Men: inget ont som inte har nåt gott med sej. Tur att det var en sån relativ bagatell som inte drabbade nån fattig. Eller nån oskyldig – ja, utom den stackars bogseraren hr W, då. Det är värre när man gör såna här felanalyser i andra sammanhang, t ex på jobbet. Man slår på en förmodad syndabock, och upptäcker försent att syndaren var någon helt annan. Svårt att reparera sånt.
Det är lättare med gammelbilar. Dom är ganska förlåtande. Betty nöjde sej med en kortare tur hem till staden igen, puttrade på så nöjt och fint. Med nya tändningsdelar inmonterade och ny bensinpump som nåt slags extrabonus. Den händige log fånigt åt sin egen dumhet på hemvägen men var ganska nöjd med att ha kommit så billigt undan ändå.
Men aldrig i helvete att han berättar detta för nån, allra minst för frk Fjupp som ju är känd för sin oerhört syrliga (och synliga!) skadeglädje. Schhh….. 
