Betty klarar sej bra som bruksbil i vintersverige tycker Hr Händig. Trots många minusgrader startar hon alltid, om än lite motsträvigt när det är som råkallast. Inte konstigt, det gör den händige också. Nåja. Bruksbilar utsätts för mer vardagsslitage än dom där uppvisningsbilarna, så även Betty. Plötsligt var hon enögd – en framlykta hade lagt av. Oklart varför, men det är kanske så enkelt att H4-lampan som satt i passerat bäst-före-datum med ett par decennier.
Byte av lampa ser inte så kul ut på papperet (i manualen), eftersom lyktinsatsen är lite speciell. Lucas, ni vet (han med mörkret) har konstruerat den, så det ska väl krävas typ 3 specialverktyg OCH lite av farbror Melkers ”rätta knycken” för att byta en glödlampa i en Morris. Plus ficklampa, knäskydd, meckvantar och ett urval ännu ohörda svordomar. Den händige har gruvat sej lite för detta, eftersom alla verktyg ligger på annan ort. Sen har det varit kallt länge, och det var skönare under filten.
Men: slutligen tar den lede tag i nackhåren på även den händige som köper en H4-lampa, ryser lätt och går till verket. Och nu kommer den lilla bonus-julklappen som han väntat på: någon har på sjuttitalet bytt ut Lucas-insatserna mot Bosch-insatser! Bonusen känns som en jackpot i nån av kineskrogens spelautomater där han står i blåsten och halvmörkret på macken. Varför? Jo…för att just denna modell av lyktinsats inte kräver några verktyg ALLS för att lampbyte ska kunna ske. Inga alls. Man behöver inte skita ner fingrarna eller ens gå ner på knä. You heard me. Allt som behövs i förberedelser är ett par fingertoppar som (med ”rätt knyck”) tar av kromsargen runt lyktan (som bara är ditklämd, men sitter ändå).
Sen kommer underverket: med samma fingertoppar trycker man bara in lyktinsatsen en millimeter och vrider den lite åt vänster så lossnar den automagiskt från pottan bakom, och lampan är 100% åtkomlig. Fingertopparna trycker/vrider sedan tillbaks insatsen en centimeter och klämmer dit kromsargen. Klart. Tid för lampbytet: 2 minuter. De flesta kalorier som bränns denna kalla morgon går åt till det breda leendet och segergesten. Så enkelt, så självklar konstruktion. Och så TYSK, liksom. Herr und Frau Messerschmidt (eller Herr Oberwerkstattsführer) ska min själ inte behöva schmutza ner sich vid lampenbüte. Basta.
Tänk om dom engelska ingenjörerna visat samma omsorg om Mrs Dunbar och Ms Smith. Och landsortsprästen Mr Vicar. Och miljontals andra stackare som köpt Morrisar. Hade världen varit en bättre plats då?
januari 9, 2009 kl 2:13 e m |
Vad i helskotta är en Oberwerkstattsführer?! Det var inget de täckte i min 2 år långa tyska utbildning
februari 1, 2009 kl 8:21 e m |
Oj – den händige har missat att kommentera detta? Well, i korthet handlar det väl om att ordet ”Oberwerkstattführer” bara inte ingår i det nerbantande svenska skolväsendets ordlistor
– men du har ju fattat rätt, så varför bråkar du för? 
*kramar om*
februari 15, 2009 kl 7:50 e m |
Fast jag kan tänka mig att man bytte insatser vid högeromläggningen 3 september 1967. Lucas säkert symetriska insatser byttes mot Boschs a-dito. Den hade dessutom en tejp som man tog av på natten.
februari 15, 2009 kl 7:51 e m |
Ja, den där speciella natten, menar jag.
februari 21, 2009 kl 9:04 e m |
Sant, det har den händige inte tänkt på. Man kan inte ha koll på allt. Fast den händige var med den där magiska natten/morgonen, mitt i gröten i Tjockhult. Fridhemsplan, om jag minns rätt. Liten knatte, men likväl med. Och Fridhemsplan var så långt in i stan som farsan vågade sej med folkabubblan inför denna trafikrevolution. Håhåjaja. Time flies when you have fun.